▼Jills första ståndskall (070828)
Igår tisdag, var det dags för Jills andra riktiga släpp någonsin. Denna gång i Norrforsskogarna, Brännland, Umeå. Gick kopplad ca 300m efter skogsbilvägen innan vi vek av upp mot myrlandet. Hon fick något i nosen som höjde hennes intresse direkt. Jag släppte henne ca 150 meter in i skogen och hon gjorde några snabba "sökruscher" innan hon la iväg i en jäkla fart upp på höjden och försvann in i tallskogen. 8 minuter senare, 17:16 kom så hennes första skall. Hon lät ganska het och det verkade vara på åtminstone ett par hundra meters håll. Jag avvaktade väl ca i tio minuter innan jag så sakteliga började dra mig bort mot skallet. Kunde det verkligen vara älg min "lilla" tjej skällde på...

Eftersom det kommit nästan 100mm regn det senaste dygnet så var inte myrmarken att föredra att gå i, utan det fick bli en extrarunda i tallskogen istället. Skallet klingade fortsatt på bra mellan höjderna nordöst om Sitomyran. Ståndet förflyttade sig ett par hundra meter norrut innan jag riktigt hade kontakt. Nu var jag nära, över ett litet hygge, ner i en dal, över en översvämmad bäck, upp för backen. Där stod Jillan, men vad skällde hon på? Till slut fick jag i alla fall se den lilla fjolårstjuren stå helt stilla och beta ute på hygget. Vinden hade vart helt perfekt för mig hela vägen och jag hade under 50 minuter av skall lyckats komma fram på Jills första stånd. Lyckan var total.

Nu bar det av tillbaka mot upptagsplatsen i sakta mak. En hyfsat exalterad hundägare ringde både sin far och Jills uppfödare och berättade stolt vad hunden sysslade med. Jag var fram riktigt nära på ståndet säkert 5-6 gånger. Hon hade ett tätt och grovt skall och en höll ett bra avstånd till älgen. Jag hade kontakt med hund och älg sista gången när hon skällt i 2 timmar och 25 minuter.

-Filmade och fotade en hel del av hennes arbete sista timmen, men dessvärre blev det inte i någon bra kvalitet, så jag har tyvärr ingen möjlighet att att lägga ut det på nätet.

-Lyckades vissla till mig henne 2 gånger från ståndet utan problem.

-Det var världens bästa älg att ha som "förstaälg". Han stod kvar och kikade på oss när jag visslade till mig hunden och klappade om henne. Han gjorde heller inte en reaktion när hon sprang tillbaka till honom och började skälla igen...
Tack älgen! =)

När det börjat skymma och jag bestämt mig för att koppla hunden kom hon till mig & åt godis ut handen, men när jag måttade handen efter kopplet i fickan drog hon i full fart in i skogen och jag både såg och hörde älg och hund för sista gången där... Då var klockan ca 19:40. Jag gick ner till bilen, pejlade och bestämde mig för att än en gång gå mot upptagsplatsen... Efter ungefär 40 minuter hörde jag ett skall och det var nog Jill som besvarade husses visselpipa. För när jag ropade hennes namn och blåste i pipan kom hon i högsta fart, lycklig som få, till mig och jag kunde koppla henne...

Hon jobbade alltså i över 3 timmar med sin första älg. Ni må tro att husse är nöjd...