September 2011

▼Septemberjakten slut...   110926
Jaha, då var septemberjakten plötsligt slut. Det blev bara en jaktdag under avslutningshelgen p.g.a förkylning och att en av mina bästa vänner hade den dåliga smaken att fylla 30 år just då. Under söndagen blev det i alla fall jakt. Förmiddagssåten gick vi lugnt igenom utan att något intressant hände. Lite bättre fart och ytterst lite bättre "sök" än förut i höst, men långt ifrån godkänt måste jag nog säga.

Förkylningen gjorde att jag helst av allt ville bryta jakten efter förmiddagsturen, men vi beslutade oss för att jag skulle gå en kort sväng på ett av markens mindre områden. Denna gång märktes det direkt att han hade något i nosen, det var både mycket trampat och färsk älgskit på backen så nu återfick man lite hopp. Ganska snart märktes på pejlen att det var skarpt läge och det dröjde inte länge förrän de första skallen kom. Det stod ingen längre stund i upptaget, utan blev omgående gångstånd. Några täta skallserier då och då blev det innan älgarna fick vind av en passare och tog det långa steget före ut ur jaktmarken. Hunden förföljde någon kilometer innan han tog sitt eget spår klockrent tillbaka. Efter att ha kollat spåren på vägen efter avbruten jakt kunde vi konstatera att det var två vuxna älgar det handlade om. Förkylningen var som bortblåst under stunden jycken arbetade med älgarna och hoppet återfunnet lagom till jaktuppehållet.

Summering av septemberjakten 2011: Luktar det älg finner han åt dom. Luktar det inte, nja då är det dessvärre ingen större fart. Förhoppningsvis blir det fler och fler (ostörda) älgarbeten och med det hoppas jag han fattar att det är han som ska söka åt dem. Förhoppningsvis lyckas man klämma ned någon på stånd också och då vore det väl faan om det inte ska lossna på riktigt. Utvecklingskurvan tycker jag i alla fall pekar åt rätt håll...

Under uppehållet kommer höfterna att röntgas (4 okt.), det ska bli intressant.

Han är en ganska välväxt herre den goda Brolle.

▼Jakt...   110919
Ja då var det väl helt klart läge för en uppdatering igen. Första jakveckan har passerat och då måste man ju givetvis avge en lägesrapport.

Inför jakten blev det ju en del släpp, åtta, nio stycken närmare bestämt. Jycken har blandat och gett vilket väl får ses som rätt normalt i den åldern. Vissa dagar hyfsat "sök" och andra dagar inget som helst sök. Några älgarbeten blev det ju innan jakten började, ett par riktigt bra ståndskall i alla fall. Inga tider att skryta om, men arbeten där man i vart fall fick se att potentialen finns.

Älgjaktsveckan då och skarpt läge. Vi drog igång söndag (11/9) och jagade till fredag (16/9). Söndag & måndag gick jag med Brolle och det hände verkligen ingenting. Nu var kanske inte vädret speciellt trevligt med ihållande regn och förmodligen ingen vittring i backen, men det jag var mest besviken på var att jag tyckte den rätt viljan saknades. Tisdag fick Brolle vila till förmån för mera rutinerade hundar, men det gav ingen lycka för jaktlaget ändå. Dåligt med älgobsar överhuvudtaget och regn gjorde väl att motivationen inte var på topp inför onsdagen.

Onsdagsmorgon och jag började traska med hunden i koppel, avvaktade någon minut så att passarna verkligen var på plats. Släppte hunden som drog de vanliga korta, snabba piss- & skitrundorna. Lite rotande efter de där jädra mössen innan han satte fart. Man har ju vid det här laget lärt känna jyckens beteende så pass att man snabbt kan avgöra på pejlen när det verkligen är skarpt läge. Så var det denna gång och det visade sig vara en snabbspringande kviga han fått tag på. Kvigan sköts av en passare två kilometer fågelvägen ifrån där jag såg Brolle senast. Hunden blev frånsprungen och kom fram och fick lugga älgen någon minut senare. Inte idealiskt när man vill ha sig en ståndhund, men förhoppningsvis kan det ändå ge den rätta kicken framåt och viljan att bättre söka aktivt efter älg.

Torsdagen blev resultatlös. Så var det fredag och således den sista jaktdagen för våra långväga jägare. Äntligen lite trevligt väder, klart och kallt. Jag började traska rågången österut med Brolle i koppel, efter ett par hundra meter trampade jag på en riktigt hal stock som låg tvärs över rågången. Jag föll handlöst i backen varpå jag fick en överlycklig hund över mig. I min irritation över situationen knäppte jag lös kopplet och tyckte att det nu var läge att släppa hunden. Jag vinklade in på marken och påbörjade vandringen norrut med en stadig vind i ansiktet. Det gick inte många minuter innan hunden stack iväg i full fart. Jag rapporterade på jaktradion att det förmodligen var älg på gång och det dröjde inte länge innan Brolle började skälla. Till en början var det mest gnällskall och det passerade en passare på lite väl saftigt avstånd. Bortanför honom blev det ståndskall som relativt snabbt blev gångstånd. Det hade nu vänt tillbaka mot upptagsplatsen, hunden tystnade och det gick i snabb fart rakt emot mig. Knak och brak hördes i skogen och jag hade tre bra skjutgator att avlossa skott i, men 200 ifrån mig får älgen min vind i mulen och det vinklar rakt ut ur marken. Brolle förföljer ett par kilometer innan älgen kastar sig i sjön och simmar över.

Samtidigt som hund och älg passerat rågången meddelar jag till min far över jaktradion att situationen gått om intet. Jag var oerhört irriterad att jag inte fick något läge när ett skott plötsligt hörs precis från farsans håll. Där står han och pratar med mig i radion när en riktigt fin 11-taggare tar kliven ut på myren där gubben står. Denna älg var förmodligen i sällskap med den Brolle just då jobbade med, men denna försökte vara smart och skulle ta bakvägen ut - vilket med facit i hand inte blev så lyckat för honom. Brolle släppte sin älg vid sjökanten och kom tillbaka till mig relativt snabbt. Ca 5 km förföljande blev det på den älgen.

Det var väl den kortfattade version av vår jaktvecka. Som vanligt är älgarna på markerna inte speciellt samarbetsvilliga. Man kan ju snabbt konstatera efter ungefär lika många släpp vid kusten som i inlandet att kustälgarna är bra mycket trevligare att ha å göra med.

Laget har fått en hyfsad start på jakten och jag ser fram emot fortsättningen. Det jag personligen är mest nöjd med (med hunden alltså) är ju helt klart att av totalt fem hundar släppta under veckan så är faktiskt Brolle den enda som vi vet jobbat med älg. Inga arbeten att skryta över, men det visar trots allt att potentialen finns. Andra positiva saker är klockrena återgångar och en lydnad i skogen som jag aldrig någonsin hade kunnat drömma om. Med hunden lös är lydnaden 100-tals gånger bättre än vad den är med honom i koppel. =)

Brolle i nya hundgården som inte riktigt är klar ännu.

Nova och Brolle i hundgården på jobbet.